Publicerad 19 oktober 2026
Scope 1, 2 och 3 för småföretag
Scope 1, 2 och 3 är tre sätt att dela in ett företags växthusgasutsläpp efter var de uppstår. Indelningen kommer från GHG-protokollet (Greenhouse Gas Protocol), som är den standard nästan alla klimatberäkningar bygger på, även EU:s frivilliga standard VS (tidigare VSME).
Den korta versionen: scope 1 är det du själv förbränner, scope 2 är energin du köper och scope 3 är allt annat i värdekedjan.
De tre scopen
| Scope | Vad det är | Typiska exempel för ett mindre företag |
|---|---|---|
| Scope 1 | Direkta utsläpp från källor som företaget äger eller kontrollerar | Diesel och bensin i egna eller leasade fordon, olja eller gas i egen panna |
| Scope 2 | Indirekta utsläpp från inköpt energi | El, fjärrvärme, fjärrkyla och ånga |
| Scope 3 | Övriga indirekta utsläpp i värdekedjan, före och efter den egna verksamheten | Inköpta varor och tjänster, transporter som någon annan utför, tjänsteresor, avfall |
En tumregel: om skorstenen eller avgasröret är ditt är det scope 1. Om utsläppet sker i ett kraftverk eller värmeverk som producerar energi åt dig är det scope 2. Om det sker hos en leverantör, en kund eller någon annan i kedjan är det scope 3.
Vad kräver VS?
I grundmodulen (upplysning B3) ska företaget redovisa sina uppskattade bruttoutsläpp i ton koldioxidekvivalenter:
- Scope 1, utsläpp från ägda eller kontrollerade källor.
- Scope 2, platsbaserat, alltså utsläpp från produktionen av den energi du köper, beräknat med ett genomsnitt för elnätet där du förbrukar den.
Företaget ska också redovisa sin växthusgasintensitet: bruttoutsläppen delat med omsättningen.
Scope 3 är inte ett krav i grundmodulen. Den som väljer att redovisa scope 3 ska utgå från GHG-protokollets 15 kategorier och ta med de kategorier som är väsentliga för företaget. I praktiken frågar många större kunder efter scope 3-uppgifter, och i VS hör scope 3 till de uppgifter en kund får kräva när utsläppen är betydande.
För företag med högst tio anställda är B3 frivillig. Får du ändå frågan från en kund är det oftast scope 1 och 2 du behöver svara på.
Scope 2: platsbaserat och marknadsbaserat
Scope 2 kan räknas på två sätt:
- Platsbaserat använder ett genomsnittligt utsläpp för elen i det land eller elnät där den förbrukas. Det är den siffra VS kräver.
- Marknadsbaserat utgår från de avtal företaget har, till exempel el med ursprungsgarantier. Har företaget inga sådana avtal används en så kallad residualmix, som ofta ger en högre siffra än den platsbaserade.
Den marknadsbaserade siffran får redovisas som frivillig tilläggsinformation och bör då märkas som det. Förklara gärna skillnaden i rapporten: om du har köpt förnybar el med ursprungsgarantier men redovisar platsbaserade utsläpp kan en läsare annars tro att rapporten motsäger sig själv.
Scope 3: de kategorier som brukar vara relevanta
GHG-protokollet delar in scope 3 i 15 kategorier, åtta uppströms och sju nedströms. För ett mindre företag är det oftast några få som spelar roll:
| Kategori | Innehåll |
|---|---|
| 1. Inköpta varor och tjänster | Utsläpp från att tillverka det du köper in |
| 3. Bränsle- och energirelaterade aktiviteter | Utvinning, produktion och transport av bränsle och el du använder |
| 4. Transporter uppströms | Transporter av inköpt gods som du betalar för men någon annan kör |
| 5. Avfall | Hantering av avfallet från din verksamhet |
| 6. Tjänsteresor | Flyg, tåg, hyrbil och hotell |
| 7. Pendling | Anställdas resor till och från arbetet |
Kategori 1 är ofta den största, och också den svåraste att räkna på. Ett vanligt första steg är att räkna per inköpt krona med schabloner per typ av inköp. Det ger en grov men användbar bild, som sedan kan förfinas med uppgifter från de viktigaste leverantörerna, till exempel vikt och material.
Från bokföring till utsläpp
Beräkningen är i grunden densamma för alla scope:
mängd × emissionsfaktor = utsläpp
Mängden är till exempel liter diesel eller kilowattimmar el. Emissionsfaktorn anger hur mycket växthusgaser varje enhet ger upphov till, och hämtas från en publicerad källa, till exempel publicerade beräkningsfaktorer för svenska drivmedel eller en officiell siffra för elmixen.
Ett räkneexempel för en verkstad med två servicebilar:
| Post | Underlag | Scope |
|---|---|---|
| Diesel till bilarna | Fakturor från drivmedelsbolaget, i liter | 1 |
| El till lokalen | Elfakturor, i kWh | 2 |
| Fjärrvärme | Fakturor från värmebolaget, i kWh | 2 |
| Reservdelar och material | Leverantörsfakturor, i kronor | 3, kategori 1 |
| Tågresor till mässa | Kvitton, i kronor eller km | 3, kategori 6 |
Mycket av underlaget finns alltså redan i bokföringen. Det som oftast saknas är mängden: en faktura visar alltid beloppet men inte alltid antalet liter eller kilowattimmar. Leta efter mängden på fakturan först, och räkna om från kronor bara när den saknas. Skriv i så fall att siffran är en uppskattning.
Vanliga fel
- Samma energi räknas två gånger. Producerar du egen värme eller el från bränsle, räkna bara bränslet, inte energin det ger.
- Fel scope för leasade fordon. Med operativ kontroll, som många mindre företag utgår från, räknas fordon du leasar och själv använder i scope 1, inte scope 3.
- Biogent koldioxid i totalen. Koldioxid från biobränslen, till exempel HVO, redovisas enligt GHG-protokollet separat, utanför scopen, som en egen rad under tabellen.
- Noll i stället för "uppgift saknas". Saknar du underlag för en post, skriv det. En nolla betyder att det inte finns några utsläpp.
- Ingen källa för faktorerna. Ange vilka emissionsfaktorer du har använt, från vilken källa och vilket år.
Washproof läser in bokföringen från Fortnox eller en SIE-fil, räknar fram scope 1 och 2 och uppskattar de vanligaste scope 3-kategorierna ur leverantörsfakturorna. Varje siffra visar vilken faktura och vilken emissionsfaktor den bygger på.
Källor
- Greenhouse Gas Protocol, A Corporate Accounting and Reporting Standard (Corporate Standard), samt Corporate Value Chain (Scope 3) Accounting and Reporting Standard.
- Kommissionens rekommendation (EU) 2025/1710 av den 30 juli 2025 om en frivillig standard för hållbarhetsrapportering för små och medelstora företag, EUT L 2025/1710.
- Kommissionens delegerade förordning C(2026) 5011 av den 3 juli 2026 (Voluntary Standard).